jag vill inte, jag kan inte, men jag måste.

Jag vill bara spola tillbaka tiden några månader, när allt va verkligen underbart.
När jag kunde skita i allt, o bara leva livet.
Då jag mådde som bäst, som en ängel.
Då jag va lyckligast i världen.
Då jag kunde andas såfort jag bara såg dig le.

Ah, så är det väl att vara hopplöst förälskad i en omöjlig dröm, som jag nu måste försöka glömma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0