'

Det ögonblicket jag alltid kommer minnas var den 16/12-10.
Det var då jag fick tillbaka Danne. Dagen innan hade han tagit kontakt med mig. Vi skrev massa på msn. Han frågade ungefär vad jag gjorde och jag svarade att jag grät. Och han ville inte att jag skulle gråta. Men jag började storböla så fort jag såg att han hade skrivit till mig. Och sen började han skriva att jag skulle få en julklapp av honom, och då svarade jag att jag inte ville ha något av honom än han själv. Det va honom jag önskade i julklapp. Och då sa han att det kanske blir så. Ah, men sen nästa dag kom han hem till mig. Vi låg i min säng och pratade. Sen helt plötsligt började vi kyssa varann. Och han sa: Din julklapp från mig är att du får tillbaka mig.
Då kunde jag andas igen. Då kunde jag le igen. Jag kunde känna mig älskad och lycklig.
Ingen fattade hur jävla glad jag blev då, ingen hade en enstaka aning.
Jag vart lyckligast i världen på nytt. Då kändes allt så jävla lätt, att jag hade det perfekta livet.
Jag vart så jävla glad, att jag offrade allt för honom. Jag ville va med honom hela tiden, för jag skulle inte orka förlora honom igen. Jag skulle inte det. Livet skulle bli så jävla ovanligt och mörkt.
Och jag hade rätt, det blev det. Och jag trodde verkligen inte att jag skulle orka mer utan honom, men det gjorde jag. För mina vänners skull.
-Och det sägs att hoppet lämnar människans kropp sist av allt, så jag har kvar hoppet att det blir vi igen. Att jag får känna lycka igen. Att jag får skratta igen, och inte bara låtsas.


Sådär, är fick ni veta om mitt allra lyckligaste ögonblick, jag kommer minnas föralltid & förevigt..