'

Mina värsta rädslor är döden. Jag är inte rädd för att dö, men när dom man älskar försvinner, så känns det som om ingenting kommer bli bra igen. Det känns som om man själv går runt som ett spöke bland alla och ingen märker en.
Det är hemskt, man bara sjunker ner till botten, och inte orkar kliva upp igen. 
Man mår skit ett bra jävla tag efteråt och bara tänker på den personen. 
Jag har många nära vänner som känner sig så, och tror att det blir bättre av att ta livet av sig. 
Man ska leva för den personen, inte dö med den. 
Jag kan hålla med, jag har vart bara ett ögonblick från att göra det, men mina vänner stoppade mig. 
Tänk, jag var bara ett jävla ögonblick ifrån att ta mitt eget liv, men jag är glad att det inte hände.
Undra hur mina kompisar skulle må då, det skulle bara va själviskt av mig att lämna dom man älskar.
Därför ska man alltid tänka till noga innan man gör något, tänka på vilka man har vid sin sida som man älskar.
Man vill inte svika dom, inte lämna dom, inte vara så jävla självisk.