en gång i tiden var du min.

Sitter och skriver med danne nu. tårarna rinner, och rinner. pratar om allt!
har berättat hur mycket jag saknar honom. hur skit jag mår just nu.
han fick mig att tro, att drömma, att hoppas. men nu gör jag inte det längre.
kan inte hoppas längre, kan inte drömma och kan inte tro. det ända jag drömmer om är att få tillbaka honom. annars är det bara mardrömmar som är sanna. 
jag kan inte gå ett steg längre utan honom.
han finns för mig men inte på det sättet längre. och det är på det andra sättet jag behöver honom mest på.
han vet det.. han vet allt.
Har aldrig mått så bra som jag gjorde med honom, men har inte heller mått så jävla mycket skit som jag gör nu utan honom i hela mitt fucking liv. han förstår hur skit jag mår, men han kan inte göra nått åt det. inte just nu i alla fall.
att vara utan honom är en stor jävla mardröm, den värsta av alla!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0